Bilden är tagen från Beckholmens bro. Båten ligger förtöjd mot Djurgården. Det mesta på bilden tyckte jag var så fult att det inte borde synas. Däremot var färgerna fina och här var känslan viktig att den förmedlades. Jag tycker ofta att fotografen inte alltid behöver visa motivets alla delar med full tydlighet. Betraktaren kan få ta över stafettpinnen och ge bilden dess innehåll med avseende sina egna preferenser.
Här var färgerna snygga.
En vintrig dag, sju minusgrader lite snålblåst, kalasvackert väder och en timme över till annat. Beslut fattades av mig om ett besök på Beckholmen.
Beckholmen var tidigare ett hotat ställe med avseende på exploatering med bostadsbygge som mål. Beckholmen har räddats till eftervärlden i den form som holmen haft sedan många år.
Beckholmen har fått sitt namn av den verksamhet som pågick främst mellan åren 1633 och 1809 tidigare hette ön Biskopsholmen. Beckholmen var alltså platsen för becksjuderi och lagring av tjära. Delar av verksamheten låg tidigare på Södermalm närmare bestämt Tjärhovsgatan och Tjärhovsplan men flyttades på grund av brandrisken till Beckholmen. Anledningen till att verksamheten drogs ner runt 1809 var att Sverige förlorade Finland och dess timmerleveranser.
Planerna nu är att vidareutveckla verksamheten. Skälen är kulturhistoriska och för att verksamheten har stor betydelse för driften av världens största samlade flotta ångbåtar som trafikerar just Stockholms skärgård. Förut var det möjligt att strosa omkring fritt bland skeppsdockorna och kranar och all annan bråte. Numera är alla roliga ställen att besöka bakom gallerstaket och motordrivna grindar. Som tur är har Kungliga Djurgårdens förvaltning upprättat ett litet ”safariområde” för den som är intresserad. Safarin består ett antal skyltar, sju stycken, strategiskt placerade på den kulle som omgärdas av hamnområdet. Det är ett mål för Stadsbyggnadskontoret att i framtiden vidareutveckla tillgängligheten för allmänheten och turister med avseende på utsiktsplatser. Jag har redan börjat med lite bilder från bron som tar dig över från Djurgården till Beckholmen och nedan följer några till.
Beckholmen var tidigare ett hotat ställe med avseende på exploatering med bostadsbygge som mål. Beckholmen har räddats till eftervärlden i den form som holmen haft sedan många år.
Beckholmen har fått sitt namn av den verksamhet som pågick främst mellan åren 1633 och 1809 tidigare hette ön Biskopsholmen. Beckholmen var alltså platsen för becksjuderi och lagring av tjära. Delar av verksamheten låg tidigare på Södermalm närmare bestämt Tjärhovsgatan och Tjärhovsplan men flyttades på grund av brandrisken till Beckholmen. Anledningen till att verksamheten drogs ner runt 1809 var att Sverige förlorade Finland och dess timmerleveranser.
Planerna nu är att vidareutveckla verksamheten. Skälen är kulturhistoriska och för att verksamheten har stor betydelse för driften av världens största samlade flotta ångbåtar som trafikerar just Stockholms skärgård. Förut var det möjligt att strosa omkring fritt bland skeppsdockorna och kranar och all annan bråte. Numera är alla roliga ställen att besöka bakom gallerstaket och motordrivna grindar. Som tur är har Kungliga Djurgårdens förvaltning upprättat ett litet ”safariområde” för den som är intresserad. Safarin består ett antal skyltar, sju stycken, strategiskt placerade på den kulle som omgärdas av hamnområdet. Det är ett mål för Stadsbyggnadskontoret att i framtiden vidareutveckla tillgängligheten för allmänheten och turister med avseende på utsiktsplatser. Jag har redan börjat med lite bilder från bron som tar dig över från Djurgården till Beckholmen och nedan följer några till.
Bilden är tagen från Djurgårdsidan. Utanför bilden till höger ligger en, i alla fall för säsongen stängd, Thairestaurant. Jag kan tänka mig att det är rätt mulligt att äta lunch eller kvällsmålet här i sommar. Längst bort i bild syns kranarna som är placerade vid Kung Gustav V:s docka på Beckholmen.
Bilden är tagen från bron mot Beckholmen, isflaken håller på att frysa samman med resten av vattnet som snart är is. Gröna Lunds fritt fall syns till höger.
Kajans utbredda vingar repeteras i form av en perfekt skugga på den rostiga plåtfasaden. Turligt nog är kameran snabb nog i svängarna när jag ena sekunden ska fota frysande is och i nästa flygande fåglar. Jag kan intyga att is som fryser inte direkt kräver motivföljande autofokussystem….Fönstret nertill och taket upptill bryter vackert upp kompositionen och gör den mer levande. Avsaknaden av glas i fönstret förstärker intrycket av husets skick och taket skvallrar om vilken årstid som är aktuell eftersom man ser de nakna grenarna i bakgrunden. Detta i sin tur spär på den karga atmosfär som ett plåtruckel utstrålar trots att det badar i värmande solljus.
Här är startpunkten för den spännande safarin. Sedvanlig informationstavla med karta och är strategiskt placerad under lyktstolpen.
Läs och lär. Det tar som sagt någon timme och gå runt.
Det verkar som det bor folk på Beckholmen dessutom mitt i safariområdet. Jag träffade inte några invånare därför vet jag inte om dem förstår tal eller teckenspråk, som tur var hamnade jag inte i en situation där jag blev frestad att mata dem. Ingång till boet är precis till höger utanför bild.
Skämt å sido, folk verkar ju bo riktigt mulligt här. Dem har skön utsikt, lite blåsigt men fantastisk miljö. Jorden ska tyvärr vara ordentligt giftig på grund av den hundraåriga historia som innefattar becktillverkning.
Här är en vacker utsikt över Djurgården med Skansen i bakgrunden. Det är Hällestadstapeln som är det röda tornet under björkgrenen.
Här syns Lusthuset.
Lusthuset ligger till höger, Gröna lund i bakgrunden.
De typiska giraffkranarna som tidigare stod i Hammarby och flyttades hit 1993.
Första skylten.
Gustav V:s docka, invigdes 1927, 197 meter lång. Här lades Vasaskeppet tillfälligt när det bärgades 1961 efter 333 år på botten. Vasaskeppet byggdes på Blasieholmen ungefär på baksidan om nuvarande Nationalmuseum. Skeppet sjönk efter ca 20 minuters färd och lade sig på 30 meters djup år 1628.
Jag vet inte om utsikten är så vacker egentligen men så här ser det ut, använd fantasin och försök glöm all skrot på marken eller förgrunden som det egentligen heter.
Som tur är äger jag ett fett zoomobjektiv som möjliggör näst intill galna inzoomningar. Bilden ovan är ett utsnitt av bilden ytterligare ovanför. Jag har väl gjort en liten sidoförflyttning, Djurgårdsfärjan måste ju synas.
Statyer är häftiga. Om den här statyn vet jag inget, men den är, just det häftig. På sockeln finns en metallskylt med texten ”Solace in Stockholm”. Ordet ”solace” lärde jag mig tillsammans med resten av alla svenskar när bondfilmen med namnet ”Quantum of solace” kom, betydelse ”En gnutta tröst”.
Här är utsikten över Kastellholmen, Stadshuset och Storkyrkan.
Här syns Tyska kyrkan och Riddarholmskyrkan.
Det finns någon form av bunkerliknande byggnadsverk på minst två ställen här är den ena.
Så här mycket ser man om man ålar sig in inte mycket till överblick men det räckte väl får man väl anta.
Här är punkten som är längst från starten och anger väl samtidigt att man är på väg tillbaka, ljuset var långt ifrån bra och vyn inte så inbjudande så jag valde att strunta i att lägga ner energi på bilder och nöjde mig med tavlan. På skylten får veta att föreningen som driver dockan grundades 1987 och heter Beckholmens Dockförening. Det gråvita som skymtar i övre vänstra hörnet är min iskalla hands vante.
Här är nästa tavla.
Här var det tydligen något sevärt.
Här kommer femmans tavla. Nu börjar det bli värt att ta lite bilder igen. Här finns information om husen på Beckholmen.
Här ser man en bakåtblick från femmans skylt.
Skylt nummer sex. Här finns intressant information om unik fauna på ön. Det står bland annat om ”Spelt” det som idag kallas för dinkel(vete). Dessa unika växter kom med båtarna som kom från kontinenten, fröna kunde bland annat vara fripassagerare i barlasten som ofta bestod av sand. Vissa örterna växer här än idag men de flesta har försvunnit.
Bakåtblick.
Framåtblick med Djurgården som syns i bakgrunden.
Så här kan skeppsdockorna gestalta sig i kraftigt motljus.
Vill man urskilja något i svåra motljusförhållanden måste man beskära bilden hårt och tåla att himlen blir helt utfrätt.
Här är rundvandringens sista skylt. På den här skylten har man samlat lite allmän information om ön.
Här är återgången till Djurgården, och det man ser när man vänder sig om efter att ha läst den sista skylten.