Ulriksdals slottspark
Ulriksdals slottspark, slottet byggdes 1639-44. Bygget var först avsett som säteri och hette Jacobsdal. Beställare var Jacob De la Gardie, slottet ärvdes senare av Drottning Kristina och förmånstagaren hette Magnus Gabriel de la Gardie. Han sålde senare slottet till Hedvig Eleonora. Magnus i sin tur köpte Karlbergs slott. Hedvig Eleonora som var änkedrottning skänkte senare slottet till sin sonson Ulrik efter vars namn det fick sitt nuvarande namn.
En variant på en annan bild men i detta fall växer faktiskt bladen på stammen.
Vattenreflektioner med flytande höstfärgade blad är inte värst originellt men väldigt vackert och har något poetiskt över sig. Jag skulle nog vilja säga att solnedgångar kan läggas in i samma fack.
Bilden är tagen i en av alléerna i Ulriksdals slottspark.
Här fortsätter Ulriksdals slottspark att visa upp sig i praktfull höstskrud. Det var ingen lätt uppgift att fånga känslan som jag upplevde i den här lilla skogsdungen. De röda bladen på marken, de nakna raka stammarna skapade en rymd som var väldigt påtaglig. Det var tyvärr en illusion, marken var rödast från håll då bladen sågs från sidan och när man steg in i ”rymden” så kändes platsen för liten. Jag tycker dock att bilden är fin i alla fall. Den kan stå för sig själv och bara vara en fin höstbild, vilket räcker långt.
Höstskruden falnar
Slottet
Slottet i typisk centralkomposition, det är väl så här man tänker sig att en slottspark skall se ut. Raka rader av välskötta, ansade träd och buskar. Jag brukar ofta försöka tänka mig hur den som anlagt parken haft för avsikt med utseendet. Jag menar, parken ändrar av naturliga skäl hela tiden sitt utseende. Har parkarkitekten tänkt sig en gyllene ålder för parken då den skall se som vackrast ut eller har man medvetet valt en vegetation som växer i rätt proportion till varandra och att parken därmed håller sig lika vacker över tid.
Nu kan svaret vara, att det finns väl ändå en trädgårdsmästare och en och annan arborist som kan göra ett gott arbete med parkens utseende, jo det är sant men det jag menar är att exempelvis en ek har en livstid på 20-30 mansåldrar och en vanlig gran lever ju kanske 3 mansåldrar, hur blir det då? Frågan är kanske enkel men obesvarad och kanske inte så viktig men ändå….jag vill veta.
Jag njuter av att spankulera i dessa miljöer, av två goda skäl. Det ena skälet är njutningen av att insupa det välskötta parksceneriet och dels att det finns fina möjligheter för fotografering. Fotografiska bilder består av sina traditionella inbördes kompositionsdelar och här finns det outtömliga möjligheter för vackra kompositioner.
Nu kan svaret vara, att det finns väl ändå en trädgårdsmästare och en och annan arborist som kan göra ett gott arbete med parkens utseende, jo det är sant men det jag menar är att exempelvis en ek har en livstid på 20-30 mansåldrar och en vanlig gran lever ju kanske 3 mansåldrar, hur blir det då? Frågan är kanske enkel men obesvarad och kanske inte så viktig men ändå….jag vill veta.
Jag njuter av att spankulera i dessa miljöer, av två goda skäl. Det ena skälet är njutningen av att insupa det välskötta parksceneriet och dels att det finns fina möjligheter för fotografering. Fotografiska bilder består av sina traditionella inbördes kompositionsdelar och här finns det outtömliga möjligheter för vackra kompositioner.
Notera parkbänken……och var är den då
Det är inte ofta man ser gamla trädstammar ligga och skräpa i parker men här gör den säkert stor nytta för insektslivets framtid.
Bosse Rappne har sin handelsträdgård och det är också ett tacksamt fotomål. Jag lovar att jag inte är ensam om att tycka det, jag har noterat detta tro mig. Det är bara att gå dit med det värsta man har i sin kameraväska och visa upp, det kommer garanterat någon dit med sina skrytobjekt. Det viktigaste är som vanligt att hitta dem där extra bra bilderna och dem får man bara om man jobbar på sina motiv och lämnar resten bakom sig. Jag hoppas bilderna som följer visar att jag åtminstone försökt se något värt att fotografera.
En sak jag lärt mig när det gäller fotograferande. Ska du fånga fina motiv ska du inte yra runt för mycket med en zoom utan stå småstilla och använd ett objektiv med fast brännvidd.
En sak jag lärt mig när det gäller fotograferande. Ska du fånga fina motiv ska du inte yra runt för mycket med en zoom utan stå småstilla och använd ett objektiv med fast brännvidd.
Observera att dessa blad har dessa färger på hösten och har inte ändrats från traditionellt höstfärgade i datorn till den här violett/rosa färgskalan
Observera att dessa blad har dessa färger på hösten och har heller inte ändrats från traditionellt höstfärgade i datorn till den här gul-grön/violett/rosa färgskalan.
Här kommer ett typiskt dilemma som man som fotonörd ständigt tampas med.
Ja vad är då dilemmat? Som du redan räknat ut så är ju frågan vilken av dessa två bilder är bäst? Kompositionen är ju nästan identisk, det är bakgrunden som skiljer något. Jag önskar att kompositionen var ännu mer lika för att höja svårigheten något men jag har min favorit och det är den här sista bilden. När jag fotar är det oftast en av de första bilderna i en serie som blir bäst men här värkte den här bilden fram. Färgskalan är dov och vacker, bakgrunden är enkel och förmedlar sin del på ett diskret men ändå tydligt sätt. Bakgrunden skapar ett bildmässigt sammanhang och placerar växten i sin miljö.
Jaha vad är det här då? Ja det är en röd blomma mot grön suddig bakgrund. Det är nu ett fast objektiv gör sitt trolleri med skärpedjupet notera att gräset är reducerat till bara något grönt sudd.
Jag hoppades att de solupplysta axen skulle frilägga sig bättre mot bakgrunden men det blev bara halvvägs bra, sen stör jag mig något på stråt längst ned till vänster. Det går inte vara för gnällig, klart bilden är fin nog för min hemsida sen har jag möjlighet att påpeka mitt lilla missnöje med en bild.